Bubblan
Åter till verkligheten, efter en intensiv vecka helt
dedikerad åt förberedelser samt genomförande av ÅF Offshore Race 2013 (Gotland
Runt). Denna intensiva vecka har varit som en bubbla, där alla tankar och
handlingar kretsat kring racet. I skrivande stund känner jag fortfarande att en
del av mig är kvar i den där bubblan, så jag tänkte försöka passa på att sammanfatta
årets race medan jag fortfarande har det klart i minnet.
De två första dagarna; fredag och lördag tillbringade teamet
vid bryggorna inne i Stockholm där vår båt ”Minitonaren” fått bästa tänkbara
förtöjningsplats, rakt under Af Chapmans bogspröt. Allehanda förberedelser
upptog vår tid, små fix, säkerhetsbesiktning, inköp av mat samt packning av
båt. Vi hann även med att umgås med nära och kära som tittade förbi och
alla andra, som var nyfikna på vår lilla båt.
Resten av veckan bestod sedan av själva genomförandet av
racet. Detta var den femte upplagan av Gotland Runt för Team Räknäs och även om
vi lärt oss mycket under de tidigare åren, var åtminstone jag fortfarande lika
nervös och förväntansfull inför start. Dessutom glömmer man ju så fort, när ett
helt år förflutit sedan sist. Vi lyckades hur som helst hålla nerverna i styr
och fick en fin start längst upp vid lovartsmärket, helt enligt planen. Vi hade
sedan ganska bra flyt genom skärgården, där vi till stor del hade möjlighet att
välja vår egen väg och segla i fri vind. Vi hamnade slutligen på 6:e plats när
vi passerade Sandhamn.
Om SRS, fördelar…
Vi seglade i klassen SRS C, där olika båtar, med olika
längd, segelyta o.s.v. tävlade mot varandra m.h.a. handikappsystemet SRS. Varje
båt har ett SRS tal, detta tal används för att korrigera den tid som båten
tillbringar på banan. Den båt som kommer först på korrigerad tid, är förstås den
som vunnit. Tanken med denna typ av handikappsystem är att det inte ska vara
båtens snabbhet, utan besättningens skicklighet och listiga vägval, som ska
fälla avgörandet. Vår 6:e plats i Sandhamn var alltså på korrigerad tid, så att
vi i verkligheten hade många fler båtar än fem framför oss, när vi passerade
Sandhamn vid 03:00. Vår båt var den minsta och långsammaste båten i startfältet (SRS=1.057),
vilket naturligtvis gjorde att vi var den båt som skulle tillbringa längst tid
på banan. Vi förväntades tillbringa 20% längre tid på banan än den snabbaste
båten i klassen (SRS =1.284).
Horisont
Efter segling ut till
Almagrundet utanför Sandhamn, under den tidiga måndag morgonen, ställdes vi inför vårt första större vägval.
Just då blåste det sydligt, vilket innebar att vi hade en ”ren” kryss ned till
Visby framför oss. Frågan var bara, skulle vi gå ut och söka kant långt till
öst eller väst, eller hålla oss i mitten, med kortare slag? Vi hade vid VHF
väderprognosen 03:00 fått reda på att det skulle komma ett vrid mot SV. Detta
gjorde att vi valde att ta första kryssbenet västerut för babord. Tanken var
att vi skulle slå över till styrbord när vridet sen kom. Vår västliga kurs
gjorde att vi hade visuell kontakt med öarna i Stockholms skärgård, vilket var
en ny vy för oss under ÅFOR. Vi stångade på västerut och tvivlet på om vår
chansning var vettig började växa till sig, vi hade dock bestämt att försöka
hålla oss till en grundplan och inte kasta bort den i första taget. Vinden dog
ut ett par gånger och vi började verkligen fundera på om det fanns någon annan
del av banan som varit bättre. Det är ju ganska enkelt att i sådana lägen projicera
upp bilder för sitt inre, där konkurrenterna forsar fram någon annanstans på
banan. När vi till slut var redo att kasta in handduken och slå över till
styrbord, kom så äntligen ett motvrid mot SV. För mig var det extremt skönt att
se detta ske på kompassen, vänta några minuter och sedan uttala de
efterlängtade orden: ”Klart för slag?”.
Under måndagen hamnade vi likt alla andra i bleke och det är alltid lika frustrerande. Linus och Christoffer kämpade med att hitta ut ur vad som kändes som ett högtryckscentrum rakt ovanför med vind runt omkring. Att segla runt Gotland motsols gör att det första benet ner till Visby känns långt mentalt och vi hade vid det här laget inte ens nått Gotska Sandön.
Vi passerade Sandön 21.30 på måndags kvällen och här sa SMHI:s VHF-väder att det skulle vara mojnande men vi upplevde det som ökande. Under natten började sjön att byggas upp i den sydliga vinden och den krabba Östersjö-sjögången är alltid jobbig i en liten båt. Vi slapp i alla fall de totala översköljningarna som vi hade 2012.
Här hittade vi en extra växel i sjögången och med 5 graders lägre kurs, max power i genuan och noll drag i storen och med liten krängningsvinkel fick vi igång lite jollekänsla på kryssen med över 6 knop på loggen. Vi brukar i vanliga fall håll 5,2-5,4 som max. Cool känsla att efter fyra år hitta nya finesser i båten. Väldigt energikrävande för rorsman att segla så dock och när sjön växte ytterligare och mörkret la sig fick vi återgå till normal stampkryss.
Under måndagen hamnade vi likt alla andra i bleke och det är alltid lika frustrerande. Linus och Christoffer kämpade med att hitta ut ur vad som kändes som ett högtryckscentrum rakt ovanför med vind runt omkring. Att segla runt Gotland motsols gör att det första benet ner till Visby känns långt mentalt och vi hade vid det här laget inte ens nått Gotska Sandön.
Vi passerade Sandön 21.30 på måndags kvällen och här sa SMHI:s VHF-väder att det skulle vara mojnande men vi upplevde det som ökande. Under natten började sjön att byggas upp i den sydliga vinden och den krabba Östersjö-sjögången är alltid jobbig i en liten båt. Vi slapp i alla fall de totala översköljningarna som vi hade 2012.
Här hittade vi en extra växel i sjögången och med 5 graders lägre kurs, max power i genuan och noll drag i storen och med liten krängningsvinkel fick vi igång lite jollekänsla på kryssen med över 6 knop på loggen. Vi brukar i vanliga fall håll 5,2-5,4 som max. Cool känsla att efter fyra år hitta nya finesser i båten. Väldigt energikrävande för rorsman att segla så dock och när sjön växte ytterligare och mörkret la sig fick vi återgå till normal stampkryss.
I Visby rundade vi på 2:a plats. En
placering som vi sedan förbättrade ytterligare till en 1:a plats vid Hoburgen.
Småbåtsglamour
Att klämma in fyra personers liv, under fyra dagar, i en 7
meter lång båt, ställer helt klart en del krav på god organisation och gott
samarbete i besättningen. Jag tror att vi har blivit ganska duktiga på just den
biten, under de 4 fyra år vi seglat Miniton. Man måste ha örnkoll på alla
grejer, personliga saker får helt enkelt inte drälla runt i båten och de
gemensamma sakerna är alla insorterade i olika plastboxar. För oss har det vid
det här laget blivit självklart om en viss pryl hör hemma i ”köket”,
”kökslådan”, ”batterilådan” eller ”sittbrunnslådan”. Sedan är det förstås
väldigt trångt, fuktigt och kallt, men på nått konstigt vis är det väll den
typen av äventyr vi är ute efter. Vi har ju alla växt upp med en stark fascination
för tävlingar som t.ex. Volvo Ocean Race (dåvarande Whitbread). Att segla ÅFOR
i en 7 meters båt, är i alla fall lite mer åt det hållet, än att göra samma sak
i en 14 meters båt.
Vaktsystem
Fem timmar efter start i Stockholm drog vi igång vårt
vaktsystem. Eftersom det brukar ta ganska lång tid för oss att segla ÅFOR (3-4
dygn) har vi valt ett fast system, som håller i längden. Vi har ett system med
3 timmar frivakt (sova och annat pyssel) och 9 timmar segling. Det är alltså
alltid en i besättningen som sover och övriga tre som seglar. Vid lugnt väder
eller undanvind brukar dock någon av de tre som egentligen ska segla, få vila
lite extra. Vi har också försökt dela upp så att våra olika kompetenser sprids
ut över vakterna så bra som möjligt. I år hamnade frivakterna så här:
18 – 21, 06 – 09 Martin sover
21 – 24, 09 – 12, Chrille sover
24 – 03, 12 – 15, Linus sover
03 – 06, 18 - 21, Magnus sover
Vi hade alltså samma ”tid” för frivakter på natten och på dagen vilket
förenklar det hela en del.
Om SRS, nackdelar…
Ett stort problem då segelbåtar som är olika snabba ska
kappsegla mot varandra är att de kommer att segla i olika väder. Dessa
skillnader är förstås beroende av hur stabilt vädret är. Under årets race (och
många tidigare) har vädret varierat mycket, framför allt i vindstyrka, där vinden
ibland dött ut helt o.s.v. Detta hände oss i år…
…efter våra framgångar mot Hoburgen, var det roliga sedan
slut för vår del. De snabbare båtarna hade haft en fin sydlig vind som raskt
transporterat dem mot Alma, efter runding av Hoburgen. När det var vår tur
att företa samma resa, hade vinden dessvärre blåst klart. Vi lämnades utan
vind, med en massa gamla vågor som gjorde livet surt för oss. Vi föll som en
tegelsten genom resultattabellen och landade i Sandhamn på 43:e plats . Om man
ska vara lite objektiv, så kan man förstås även vända på resonemangen och hävda
att vi fick vår beskärda del av "fin-vinden", då vi kryssade upp mot Hoburgen. Jag
tror dock inte att kryss ger samma utdelning som undanvind i det läget.
Slutligen
Vi var förstås väldigt frustrerade vid målgång, men efter
ett spontant och fantastiskt välkomnande från alla båtar som redan gått i mål
samt alla härliga stunder på havet, lämnade vi trots allt ÅFOR 2013 med nöjda
miner. Speciellt om vi väljer att minnas första hälften av racet, där Team
Räknäs låg i topp.
Vi vill tacka Benn's, Adidas Sailing och True Heading för att vi kunde genomföra vårt fjärde ÅF Offshore Race i minitonnaren.
Vi vill tacka Benn's, Adidas Sailing och True Heading för att vi kunde genomföra vårt fjärde ÅF Offshore Race i minitonnaren.
