ÅF Offshore Race 2013

Bubblan

Åter till verkligheten, efter en intensiv vecka helt dedikerad åt förberedelser samt genomförande av ÅF Offshore Race 2013 (Gotland Runt). Denna intensiva vecka har varit som en bubbla, där alla tankar och handlingar kretsat kring racet. I skrivande stund känner jag fortfarande att en del av mig är kvar i den där bubblan, så jag tänkte försöka passa på att sammanfatta årets race medan jag fortfarande har det klart i minnet.

De två första dagarna; fredag och lördag tillbringade teamet vid bryggorna inne i Stockholm där vår båt ”Minitonaren” fått bästa tänkbara förtöjningsplats, rakt under Af Chapmans bogspröt. Allehanda förberedelser upptog vår tid, små fix, säkerhetsbesiktning, inköp av mat samt packning av båt. Vi hann även med att umgås med nära och kära som tittade förbi och alla andra, som var nyfikna på vår lilla båt. 

Resten av veckan bestod sedan av själva genomförandet av racet. Detta var den femte upplagan av Gotland Runt för Team Räknäs och även om vi lärt oss mycket under de tidigare åren, var åtminstone jag fortfarande lika nervös och förväntansfull inför start. Dessutom glömmer man ju så fort, när ett helt år förflutit sedan sist. Vi lyckades hur som helst hålla nerverna i styr och fick en fin start längst upp vid lovartsmärket, helt enligt planen. Vi hade sedan ganska bra flyt genom skärgården, där vi till stor del hade möjlighet att välja vår egen väg och segla i fri vind. Vi hamnade slutligen på 6:e plats när vi passerade Sandhamn.

Om SRS, fördelar…

Vi seglade i klassen SRS C, där olika båtar, med olika längd, segelyta o.s.v. tävlade mot varandra m.h.a. handikappsystemet SRS. Varje båt har ett SRS tal, detta tal används för att korrigera den tid som båten tillbringar på banan. Den båt som kommer först på korrigerad tid, är förstås den som vunnit. Tanken med denna typ av handikappsystem är att det inte ska vara båtens snabbhet, utan besättningens skicklighet och listiga vägval, som ska fälla avgörandet. Vår 6:e plats i Sandhamn var alltså på korrigerad tid, så att vi i verkligheten hade många fler båtar än fem framför oss, när vi passerade Sandhamn vid 03:00. Vår båt var den minsta och långsammaste båten i startfältet (SRS=1.057), vilket naturligtvis gjorde att vi var den båt som skulle tillbringa längst tid på banan. Vi förväntades tillbringa 20% längre tid på banan än den snabbaste båten i klassen (SRS =1.284).

Horisont

Efter segling ut till Almagrundet utanför Sandhamn, under den tidiga måndag morgonen, ställdes vi inför vårt första större vägval. Just då blåste det sydligt, vilket innebar att vi hade en ”ren” kryss ned till Visby framför oss. Frågan var bara, skulle vi gå ut och söka kant långt till öst eller väst, eller hålla oss i mitten, med kortare slag? Vi hade vid VHF väderprognosen 03:00 fått reda på att det skulle komma ett vrid mot SV. Detta gjorde att vi valde att ta första kryssbenet västerut för babord. Tanken var att vi skulle slå över till styrbord när vridet sen kom. Vår västliga kurs gjorde att vi hade visuell kontakt med öarna i Stockholms skärgård, vilket var en ny vy för oss under ÅFOR. Vi stångade på västerut och tvivlet på om vår chansning var vettig började växa till sig, vi hade dock bestämt att försöka hålla oss till en grundplan och inte kasta bort den i första taget. Vinden dog ut ett par gånger och vi började verkligen fundera på om det fanns någon annan del av banan som varit bättre. Det är ju ganska enkelt att i sådana lägen projicera upp bilder för sitt inre, där konkurrenterna forsar fram någon annanstans på banan. När vi till slut var redo att kasta in handduken och slå över till styrbord, kom så äntligen ett motvrid mot SV. För mig var det extremt skönt att se detta ske på kompassen, vänta några minuter och sedan uttala de efterlängtade orden: ”Klart för slag?”.

Under måndagen hamnade vi likt alla andra i bleke och det är alltid lika frustrerande. Linus och Christoffer kämpade med att hitta ut ur vad som kändes som ett högtryckscentrum rakt ovanför med vind runt omkring. Att segla runt Gotland motsols gör att det första benet ner till Visby känns långt mentalt och vi hade vid det här laget inte ens nått Gotska Sandön.

Vi passerade Sandön 21.30 på måndags kvällen och här sa SMHI:s VHF-väder att det skulle vara mojnande men vi upplevde det som ökande. Under natten började sjön att byggas upp i den sydliga vinden och den krabba Östersjö-sjögången är alltid jobbig i en liten båt. Vi slapp i alla fall de totala översköljningarna som vi hade 2012.
Här hittade vi en extra växel i sjögången och med 5 graders lägre kurs, max power i genuan och noll drag i storen och med liten krängningsvinkel fick vi igång lite jollekänsla på kryssen med över 6 knop på loggen. Vi brukar i vanliga fall håll 5,2-5,4 som max. Cool känsla att efter fyra år hitta nya finesser i båten. Väldigt energikrävande för rorsman att segla så dock och när sjön växte ytterligare och mörkret la sig fick vi återgå till normal stampkryss.

I Visby rundade vi på 2:a plats. En placering som vi sedan förbättrade ytterligare till en 1:a plats vid Hoburgen. 

Småbåtsglamour

Att klämma in fyra personers liv, under fyra dagar, i en 7 meter lång båt, ställer helt klart en del krav på god organisation och gott samarbete i besättningen. Jag tror att vi har blivit ganska duktiga på just den biten, under de 4 fyra år vi seglat Miniton. Man måste ha örnkoll på alla grejer, personliga saker får helt enkelt inte drälla runt i båten och de gemensamma sakerna är alla insorterade i olika plastboxar. För oss har det vid det här laget blivit självklart om en viss pryl hör hemma i ”köket”, ”kökslådan”, ”batterilådan” eller ”sittbrunnslådan”. Sedan är det förstås väldigt trångt, fuktigt och kallt, men på nått konstigt vis är det väll den typen av äventyr vi är ute efter. Vi har ju alla växt upp med en stark fascination för tävlingar som t.ex. Volvo Ocean Race (dåvarande Whitbread). Att segla ÅFOR i en 7 meters båt, är i alla fall lite mer åt det hållet, än att göra samma sak i en 14 meters båt.  

Vaktsystem

Fem timmar efter start i Stockholm drog vi igång vårt vaktsystem. Eftersom det brukar ta ganska lång tid för oss att segla ÅFOR (3-4 dygn) har vi valt ett fast system, som håller i längden. Vi har ett system med 3 timmar frivakt (sova och annat pyssel) och 9 timmar segling. Det är alltså alltid en i besättningen som sover och övriga tre som seglar. Vid lugnt väder eller undanvind brukar dock någon av de tre som egentligen ska segla, få vila lite extra. Vi har också försökt dela upp så att våra olika kompetenser sprids ut över vakterna så bra som möjligt. I år hamnade frivakterna så här:

18 – 21, 06 – 09 Martin sover

21 – 24, 09 – 12, Chrille sover

24 – 03, 12 – 15, Linus sover

03 – 06, 18 - 21, Magnus sover

Vi hade alltså samma ”tid” för frivakter på natten och på dagen vilket förenklar det hela en del.

Om SRS, nackdelar…

Ett stort problem då segelbåtar som är olika snabba ska kappsegla mot varandra är att de kommer att segla i olika väder. Dessa skillnader är förstås beroende av hur stabilt vädret är. Under årets race (och många tidigare) har vädret varierat mycket, framför allt i vindstyrka, där vinden ibland dött ut helt o.s.v. Detta hände oss i år…

…efter våra framgångar mot Hoburgen, var det roliga sedan slut för vår del. De snabbare båtarna hade haft en fin sydlig vind som raskt transporterat dem mot Alma, efter runding av Hoburgen. När det var vår tur att företa samma resa, hade vinden dessvärre blåst klart. Vi lämnades utan vind, med en massa gamla vågor som gjorde livet surt för oss. Vi föll som en tegelsten genom resultattabellen och landade i Sandhamn på 43:e plats . Om man ska vara lite objektiv, så kan man förstås även vända på resonemangen och hävda att vi fick vår beskärda del av "fin-vinden", då vi kryssade upp mot Hoburgen. Jag tror dock inte att kryss ger samma utdelning som undanvind i det läget.

Slutligen

Vi var förstås väldigt frustrerade vid målgång, men efter ett spontant och fantastiskt välkomnande från alla båtar som redan gått i mål samt alla härliga stunder på havet, lämnade vi trots allt ÅFOR 2013 med nöjda miner. Speciellt om vi väljer att minnas första hälften av racet, där Team Räknäs låg i topp.


Vi vill tacka Benn's, Adidas Sailing och True Heading för att vi kunde genomföra vårt fjärde ÅF Offshore Race i minitonnaren.

Lidingö Runt 2013

I lördags hade vi säsongspremiär och seglade Lidingö Runt.
Martin var inte med så vi hade fått med oss Philip Pereira Dos Regis, chefredaktör på Praktiskt Båtägande. Han fick uppdraget att sköta backstagen, vilket han skötte galant.
Linus vid rodret, Christoffer skötte genua- och spinnakerskotning och Magnus på fördäck. 

Det var en dimmig morgon och det var dålig sikt hela dagen men inget regn. Prognosen sa nordost under natten vridande till ost upp till 5-6 m/s. Det visade sig att det skulle bli perfekt minitonväder. 

Vår start var klockan 12:00 och som förra året gick de första och snabbaste båtarna i mål innan de flesta hade startat. Det var lite svårt att hitta bra läge i starten för det var dåligt med vind framför startlinjen till cirka 20 meter innan linjen där det var ett kraftigt vindstråk.  Och sen skulle det bli sträckbog med några slag för att klara kajerna.

Det kändes som vi låg bra till en minut innan start men sen var lite för tidiga och blev tryckta över linjen av IF:en Viola. Så det var bara att ducka ner under linjen igen. Vi föll av och gasade lite och det blev lite tajt i lä. Vi hade First 21,7 i lovart som gav oss skitvind i men de slog bort och vi låg kvar lyckades tugga oss igenom fältet och ut i fri vind. Vi hade tänkt ligga i mitten för det såg ut att ligga mest vind där men nu låg vi lite längre ner men hade bra driv så vi låg kvar. Bra känsla i båten och härlig stämning ombord. Vinden var väldigt instabil och ojämn men det kändes som vi lyckades ta bra höjd i puffarna.

Efter Fjäderholmarna och in i Halvkakssundet var nordostvinden starkare och vi körde här full power utan att det var för mycket. Härlig känsla nu och nu var vi i kapp startgruppen som startat 10 minuter innan oss. Genom Halvkakssundet kryssade vi förbi Solingar och M22:or.

Vid Duvholmen satte vi spinnakern vi föll av mot halvvind och sen vred det med och blev ostlig vind och läns på Askrikefjärden. Vi toppade här strax över sju knop. Vinden lättade ur lite sen och vi började skära när loggen visade neråt 4 knop. 

Ett tag såg det ut som om Skalet knappade in på oss på länsen men de kom aldrig riktigt i fatt.
I sundet vid Storholmen var vi i fatt A22:an och 5:an och vinden minskade ännu mer.

Vi bar spinnakern en bit runt udden vid Sticklinge och det började bli brant men vi gick låg för det var lä nära land i lovart. Det såg ut att komma lite ny vind bland båtarna framför så vi behöll spinnakern upp och fortsatte att falla lite. Sen när det vinden kom runt udden och det motade ännu mer rev vi och hissade genuan. Kändes som en bra manöver och någonting borde vi ha snappat upp från Forslundare och deras sätt att segla Scampi på. 

Det blev nu en sträckbog mot mål och vi lyckades precis passera Tranholmen genom att stryka land utan att slå. Vi hade nu Expresserna inom synhåll och det var ytterligare ett bevis på att vi seglat bra.
Återigen kom det mer vind och korsade mållinjen och fick klasskottet och var tre minuter före Skalet.

Vi kände att vi hade seglat bra och det visade sig att vi vunnit klassen och kommit åtta totalt av ca 270 båtar. Vi hade kul i båten under hela racet och när man tittar på resultatlistan är det nästan bara stora båtar på topp 20.

Klassresultaten finns här.

Film med skön surf inför säsongspremiären

Säsongen 2013

Nu är seglingssäsongen äntligen här och vi har varit lite i ide men det ska det bli ändring på.

Minitonnaren hänger med även detta år och är inne på sitt 26:e år som kappseglingsmaskin. Nytt för i år är lekstuga med lite mera nylon i masten men än så länge är det oklart om det kommer synas på banan.

På lördag 18:e maj är det kappseglingspremiär för oss och många andra under Lidingö Runt
Det blir jag Linus, Magnus och Christoffer från teamet och så har vi en burkslav på 100 kg i form av Philip från Praktiskt Båtägande. Philip ska fotografera och skriva om Lidingö Runt och ett par andra folkliga kappseglingar. Vi hoppas på en bra segling i regnet som ser ut att komma lagom till helgen(?).

En vecka senare är det Ornö Runt och då är alla fyra i Team Räknäs med!

30 juni går starten för ÅF Offshore Race och i år startar alla från Stockholm och seglar banan åt motsatt håll. Det brukar vara årets höjdpunkt för oss!

Båten står i år på land mellan racen

Roslagen Sea Race - Film

Shorthandedträning - Film

Film med Magnus och Linus som är ute och tränar inför Roslagen Sea Race 2012. Vi är anmälda i Shorthandedklassen, dvs att vi bara ska vara två ombord.

Scampi-jakt

Spackel och långklots! Botten blir jämn och slät så vi får en snabb räkkryssare att delta i Anti-Scampikampanjen mot Forslundarna!

Tack för i år

Testsegling av nya båten

Så härligt! Jag, Christoffer och Magnus syster Sofia var ute på testsegling idag. Strålande sol och blå himmel. Inte så mycket vind men mer än förväntat i alla fall och ganska lagom för en första testsegling.
Se filmen också!

Vårrustning

Sådär nu har vårrustningen kommit igång lite smått. Eftersom jag är själv så kommer det väl ta lite tid men mitt mål är att ha båten klar till Lidingö-Runt, jag vet inte om det är möjligt men jag kommer göra mitt bästa. Har lyckats få ihop en trevlig besättning, så om allt går enligt plan så är det inte helt omöjligt att vi ställer upp i LR.

Det som hänt hittills är att alla tidigare sponsordekaler är bort tagna samt hela båten tvättad på utsidan. Det är med andra ord fritt fram för nya sponsorer att gå in i projektet!